Imorgon är det dagen med stort S. I övriga landet kanske det står för Solsken? Sommar? Eller varför inte sexuell upphetsning? Men inte i Karlstad, här står S:et för Studenten. För imorgon är det gymnasieeleverna i Karlstads tur att dra på sig mössorna och uttrycka sin mallighet, över att ha genomlidit ytterligare 3 år av studier, genom att skrika:
- “Fy fan, va vi är bra!”
Två av mina närmaste vänner tar studenten i år, Olivia och Sanna. Jag avundas dom.
När jag tänker tillbaka på min egen studenttid så ser jag bara ett stort svart hål. Min studentvecka sög, ärligt talat. Hade jag fått möjligheten att uppleva den igen och kanske göra “utspringet” tillsammans med tjejernas årskull istället hade jag tagit den chansen direkt.
Det började med en studentbal som inte levde upp till förväntningarna. Korsetten satt obekvämt och skorna skavde, så någon dans för min del blev det inte. En 3 rätters middag och ett par glas vin senare satt jag i en taxi på väg hem. Klockan 23.45, på min studentbal. Lyckat!?
Sen kom själva studenten, studentfotot, studentfrukosten och avslutningsmiddagen.
Studentfrukosten höll vi i stadsparken. Jag minns att jag hade problem med att få tag på min syster, men av vilken anledning det var akut, det minns jag inte. Jag drack vin, det minns jag. Fotobevisen tyder dock på att jag hade rätt trevligt även om studentfotot ser amatörtaget ut och alla ser ut som ett gäng seriefigurer.
Märkvärdiga som vi var så skippade vi “utspringet” efter frukosten och drog ut i båt på Vänern istället. Resan sög och jag hade gärna suttit i skolan istället. För att underlätta resan något drog jag i mig två flaskor bubbel och rökte cigarr.
Betyg delades ut, lärare höll tal… yada yada yada. Så mycket tid som rann ut utan nytta. För om sanningen ska fram var det egentligen bara en av mina lärare som jag verkligen tyckte bra om. Resten hade gärna fått stanna på skolan för min del.
Därefter skulle det åka studentflak. Ett flak som endast ett fåtal ur klassen hjälpt till att dekorera. Det märktes. För en hel del “interna” grejer uppdagades i texterna. Nåja, jag överlevde åkturen även om den var i längsta taget.
Sen blev det studentmiddag med familjen för min del för att senare på kvällen köra en uppslutning med klassen. Trodde jag. Vi skulle ses vid “Pråmen” (som idag heter “Båten”) och gå därifrån till något ställe för lite avslutningsdrinkar och tilltugg. Men ett par timmar senare visade det sig att klassen redan delats i smådelar och jag och ett gäng till blivit uteslutna. Vi valde att festa vidare på egen hand och jag kom hem någon gång runt halv 4 på morgonen.
Dagen efter hade jag en ekande mening i mitt huvud:
- “Var det här allt?”
Vad vill jag nu ha sagt med detta? Jo, jag önskar Olivia och Sanna all lycka på färden in i vuxenlivet och hoppas att ni får en bättre avslutning på studietiden än den jag fick.


















